 |
| Ett folks storhet ligger i deras historia. Vår fornnordiska historia har av starka krafter mer eller mindre utplånats. Därför måste vi skriva ner allt vi får veta. |
Vår forna sed kallas i allmänhet för Asa-tron.
Detta är helt fel. Det är en förvanskning för att passa Götiska förbundets punschrusiga idéer.
Asarna var en gudastam men det fans en till Vanerna.
På isländska är det flesta namn för det goda sakerna i livet böjningar av Vanir; vina/vinur (vänskap), vin (källa), una (glädje) och unna (att älska).
Vanir-kulturen är en framgångskultur.
Välstånd, god tillväxt och fruktsamhet är ledstjärnor. Det är ingen slump att Vanagudarna dyrkades bland bönder och fiskare i de bördigaste delarna av Norden och inte av fåraherdar i karga ökenområden.
Vanerna är ett fredsälskande folk Deras huvudattribut i litteraturen är "Ars Og Fridur" som betyder "fred och god skörd". Hos Vaner, liksom i isländskan, har ordet "fred" en djupare innebörd än "motsatsen till krig". "Fred" betyder också vänskap och kärlek. "Frid" betyder också skönhet och vänlighet.
"Fridur" finns i många språk, lätt maskerat, men överallt där det förkommer är innebörden fruktsamhet och god skörd.
För att upprätthålla sitt välstånd
var Vanerna mycket noga med att "inte överutnyttja" sina resurser. Man dödade aldrig fler djur än man kunde ta vara på när man var på jakt. Man fällde inte mer träd än man behövde för att bygga sitt hus o.s.v.
Man ville försäkra sig om välstånd även nästa år och för nästa generation.
Visst var även Vanerna duktiga krigare,
både män och kvinnor, men det var inte huvudsyftet med deras tillvaro till skillnad från Asarna. Vanernas krigskonst var uppbyggd till försvar av sin mark och sig själva. Vanerna höll suggan, Syr, högt för hon födde många kultingar åt gången och därmed bidrog till att de kunde få mat på bordet. Vår tradition att äta skinka och grisfötter till jul och även, kanske inte ofta numera, ha ett grishuvud på bordet animerar till Särrimner grisen som åts var kväll och återuppstod ännu gladare varje morgon.
Hos Vanerna var kvinnan främst.
Vanernas stammar styrdes ofta av en drottning och man tillbad gudinnor. Till skillnad från mannen kunde hon skapa liv. Det finaste man kunde göra om man var Vanir var att skapa liv, plantera ett frö och få det att växa.
Asarnas kultur skiljer sig mycket från Vanernas,
Asarna var ett krigarfolk. De satte hästen främst. Hästen var den tidens främsta vapen. Kavalleri hade alltid ett övertag framför fotfolk i strid.
Asarnas ledare var män Oden var deras gud.
De skulle äras och lydas i allt. Oden var gift med den viljestarka och kloka Frigg, av många Asar ansedd som en kvinna som borde ha kuvats till underkastelse för länge sedan, Oden hade klokt nog inte ens försökt. Oden rådfrågade alltid Frigg i svåra frågor. Oden styrde stammen men Frigg var den som styrde Oden.
Med hennes goda råd och intelligenta krigslister vann Oden slag efter slag och la under sig mer och mer land.
En dag kom de till de fredsälskande Vanernas land.
Frigg förslog att de skulle ta en omväg och låta Vanerna vara ifred.
-Äh nu pratar du som en gammal kärring, de där bondlurkarna ska snart vara jagade bortanför sol och måne sa Oden och skrattade. -Har du tappat stinget? -Du får väl se sa Frigg. Hon kokade av ilska över att Oden inte lydde hennes råd men tänkte. -Nu har jag hjälpt dig länge nog men är du övermodig får du stå ditt kast.
Striden mellan Vaner och Asar varade i dagar, i veckor i månader utan att någon vann så mycket som en meter land men många dugliga kvinnor och män dog i förtid på båda sidor.
Frigg började tröttna på det meningslösa dödandet och skickade bud till Freja på Vanernas sida. Frigg och Freja möttes i hemlighet och la upp en plan på hur de kunde få slut på striden och leva tillsammans sida vid sida. När Frigg skulle smyga hem efter att de två kommit överens sa hon: -Mina karlar är inte så lätthanterliga som dina så jag måste få dem att tro att det är de som bestämmer även om det till slut blir som vi sagt.
-Vi får ordna ett fredssamtal runt en eld med lite god mat och dryck så löser det sig säkert sa Freja och log.
-Du är en dam i min smak sa Frigg och skrattade hjärtligt.
Dagen för fredsförsamlingen träffades representanter för Vanerna och Asarna och satte sig i en ring runt en eld där det hängde en gryta med en dryck. I denna gryta spottade, ja det var gudaspott som omedlabrt förvandlades till mjölk och honung, alla de närvarande. Ur den här drycken av vänskap föddes en samexistens klokare än någon existens tidigare. Existensen gavs namnet Kvasir.
Kvasir blev den klokaste av alla gudarna. Tyvärr blev Kvasir inte så långlivad. Han slogs ihjäl av två dvärgar. Hans blod blandades med honung och blev till en mjöd som blev en inspirationskälla till diktare och andra skapare för evig tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar