lördag 29 november 2014

Kvällen då cancer fick ett ansikte
-Ta hand om varandra och var snälla emot varandra

-Jag kommer tillbaka! -Jag ska vinna det här!
OlaOla spelade för Blanche och samlade in pengar till cancerfonden igår på Yadkin.
Blanche var med oss på telefon hela kvällen och pratade med oss mellan skivorna.
Blanche budskap var väldigt tydligt:
-Ta hand om varandra, var rädda om varandra så länge vi har varandra.
Blanche har råkat riktigt illa ut.
Sedan länge har hon haft ett friskt öga och ett öga med ledsyn. Nu har hon fått cancer i det förut friska ögat och blivit blind på det under behandlingen.
Blanche själv hoppas på ett mirakel så hon kan komma tillbaka till oss i Second Life.
Det samlades in mycket pengar under kvällen till cancerforskningen och vi kom alla överens att hålla sams och jobba på alla sätt vi kan komma på, i smått som stort för att samla in mer pengar till cancerforskningen hela 2015.
Alla var där Alla bidrog på något sätt till cancerforskningen

fredag 28 november 2014

Kristendomen utrotade en framgångskultur. -Nästan.

Ett folks storhet ligger i deras historia.
Vår fornnordiska historia har av starka krafter mer eller mindre utplånats.
Därför måste vi skriva ner allt vi får veta.
 Valans  helgbetraktelse 
Vår forna sed kallas i allmänhet för Asa-tron.
Detta är helt fel. Det är en förvanskning för att passa Götiska förbundets punschrusiga idéer.
Asarna var en gudastam men det fans en till Vanerna.
På isländska är det flesta namn för det goda sakerna i livet böjningar av Vanir; vina/vinur (vänskap), vin (källa), una (glädje) och unna (att älska).
Vanir-kulturen är en framgångskultur.
Välstånd, god tillväxt och fruktsamhet är ledstjärnor. Det är ingen slump att Vanagudarna dyrkades bland bönder och fiskare i de bördigaste delarna av Norden och inte av fåraherdar i karga ökenområden.
Vanerna är ett fredsälskande folk Deras huvudattribut i litteraturen är "Ars Og Fridur" som betyder "fred och god skörd". Hos Vaner, liksom i isländskan, har ordet "fred" en djupare innebörd än "motsatsen till krig". "Fred" betyder också vänskap och kärlek. "Frid" betyder också skönhet och vänlighet.
"Fridur" finns i många språk, lätt maskerat, men överallt där det förkommer är innebörden fruktsamhet och god skörd.
För att upprätthålla sitt välstånd
var Vanerna mycket noga med att "inte överutnyttja" sina resurser. Man dödade aldrig fler djur än man kunde ta vara på när man var på jakt. Man fällde inte mer träd än man behövde för att bygga sitt hus o.s.v.
Man ville försäkra sig om välstånd även nästa år och för nästa generation.
Visst var även Vanerna duktiga krigare,
både män och kvinnor, men det var inte huvudsyftet med deras tillvaro till skillnad från Asarna. Vanernas krigskonst var uppbyggd till försvar av sin mark och sig själva. Vanerna höll suggan, Syr, högt för hon födde många kultingar åt gången och därmed bidrog till att de kunde få mat på bordet. Vår tradition att äta skinka och grisfötter till jul och även, kanske inte ofta numera, ha ett grishuvud på bordet animerar till Särrimner grisen som åts var kväll och återuppstod ännu gladare varje morgon.
Hos Vanerna var kvinnan främst.
Vanernas stammar styrdes ofta av en drottning och man tillbad gudinnor. Till skillnad från mannen kunde hon skapa liv. Det finaste man kunde göra om man var Vanir var att skapa liv, plantera ett frö och få det att växa.
Asarnas kultur skiljer sig mycket från Vanernas,
Asarna var ett krigarfolk. De satte hästen främst. Hästen var den tidens främsta vapen. Kavalleri hade alltid ett övertag framför fotfolk i strid.
Asarnas ledare var män Oden var deras gud.
De skulle äras och lydas i allt. Oden var gift med den viljestarka och kloka Frigg, av många Asar ansedd som en kvinna som borde ha kuvats till underkastelse för länge sedan, Oden hade klokt nog inte ens försökt. Oden rådfrågade alltid Frigg i svåra frågor. Oden styrde stammen men Frigg var den som styrde Oden.
Med hennes goda råd och intelligenta krigslister vann Oden slag efter slag och la under sig mer och mer land.
En dag kom de till de fredsälskande Vanernas land.
Frigg förslog att de skulle ta en omväg och låta Vanerna vara ifred.
-Äh nu pratar du som en gammal kärring, de där bondlurkarna ska snart vara jagade bortanför sol och måne sa Oden och skrattade. -Har du tappat stinget? -Du får väl se sa Frigg. Hon kokade av ilska över att Oden inte lydde hennes råd men tänkte. -Nu har jag hjälpt dig länge nog men är du övermodig får du stå ditt kast.
Striden mellan Vaner och Asar varade i dagar, i veckor i månader utan att någon vann så mycket som en meter land men många dugliga kvinnor och män dog i förtid på båda sidor.
Frigg började tröttna på det meningslösa dödandet och skickade bud till Freja på Vanernas sida. Frigg och Freja möttes i hemlighet och la upp en plan på hur de kunde få slut på striden och leva tillsammans sida vid sida. När Frigg skulle smyga hem efter att de två kommit överens sa hon: -Mina karlar är inte så lätthanterliga som dina så jag måste få dem att tro att det är de som bestämmer även om det till slut blir som vi sagt.
-Vi får ordna ett fredssamtal runt en eld med lite god mat och dryck så löser det sig säkert sa Freja och log.
-Du är en dam i min smak sa Frigg och skrattade hjärtligt.
Dagen för fredsförsamlingen träffades representanter för Vanerna och Asarna och satte sig i en ring runt en eld där det hängde en gryta med en dryck. I denna gryta spottade, ja det var gudaspott som omedlabrt förvandlades till mjölk och honung, alla de närvarande. Ur den här drycken av vänskap föddes en samexistens klokare än någon existens tidigare. Existensen gavs namnet Kvasir.
Kvasir blev den klokaste av alla gudarna. Tyvärr blev Kvasir inte så långlivad. Han slogs ihjäl av två dvärgar. Hans blod blandades med honung och blev till en mjöd som blev en inspirationskälla till diktare och andra skapare för evig tid.

måndag 17 november 2014

Efter bryggan tar jag time out från festbloggandet

Ringdans på bryggan
Sista dansen på ett bra tag
för min del. Det finns annat att göra
även i Second Life på helgerna
Inget fel på DJ, bryggan, låtarna eller de flesta i publiken.
Men det fanns en, förmodligen en alt som systematiskt gick in för att sabba kvällen för mig.
Det är sånt som händer i Second Life. Det finns lågt stående varelser som inte har vett att ta på sig festhumöret utan går in för att förstöra festen. Utan en tanke på att någon ansträngt sig för att göra något fint för att glädja andra.
Första gången jag råkade ut för det var redan 2012 när en kråka kraxade: Vem är Ruth, vem är Ruth
på LenaBlue och Tors bröllop. Att många verkligen jobbat massor för att de skulle få ett minne för livet det betydde ingenting.
Vi pratade om sport och jag sa att jag spelat tennis ett par timmar för att hålla formen. Då var tennis en skitsport.
Jag pratade om mina halvvissna pelargoner och fick till svar: Jasså du odlar pelargoner Ruth jag trodde det var canabis.
Pratade jag om båtar så var jag söndagsseglare.
Så förflöt kvällen. Många med mig blev irriterade och försökte få slut på tjaffset men har någon bestämt sig för att stå i centrum till varje pris så hjälper inget. Kvart i ett orkade jag inte hörs mer och loggade ut.
-Nu kommer alla säga att jag överreagerar och själv är den stora busen. Så gick det till förra gången.
Man att i åratal fått höra på dumheter och trams och dessutom vara utsatt för en mindre kampanj på Facebook från samma gäng det har fått mig att tappa lusten.

Årets näst sista Bounce

Arwen slog klackarna i taket trots att Polle lämnat SL för gott.
Kan intyga att man kan ha himlaskoj utan att släpa runt en karl som en bojsten
Vi grattade Lumi
Äntligen kunde Delphinaaa
dansa som vi andra tack vare ny dator
Nästa fredag är det säsongs-avslutning på Bounce! Apollon ska leva RL för fullt till den
15:e januari så till dess får vi leva på minnen. De bra minnena.
Vi firade samtidigt Lumi som fyllde RL-år av det mer bemärkta slaget den 9:e november.

fredag 14 november 2014

Ett barn som får stryk - lär sig att slåss

  Valans  Helgbetraktelse 
När jag fick mitt första barn var jag lite osäker på hur man ska göra.
Jag var bara 20 år och hade något enormt stort att göra mitt bästa av.
Att uppfostra min son till en bra man.

Det var inte konstigt att vi, jag och John, som unga lite vilsna föräldrar köpte allt vi kunde komma över att läsa om "hur man gör".
Vi läste så ögonen blödde redan när magen började växa.
Men det jag kommer ihåg och har kvar än är en enkel affisch från Semper.
Man har återgett dikten "Ett barn" av den amerikanska författarinnan Dorothy Law Holte med söta teckningar omkring.
Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
 Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
 Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen
Jag minns första tiden på BB. På natten lämnade man sitt barn i en genomskinlig plastlåda på hjul hos barnsköterskan så man skulle få sova lite.
När det var dags för amning gick man in i det rummet och hämtade sitt älskade barn. Där fanns ett tjugotal små söta rara varelser. Det enda känslan de hade var kärleken till mamman. Där fanns värmen och tryggheten.
För de allra flesta av dem kommer det säkert att gå bra här i livet men för några väntar bara elände.
  -En del kommer att få stryk av de vuxna de känner mest förtroende för och känna sig svikna och oönskade. De kommer själva att slå. Slå sina barn, slå sina kvinnor, slå främmande de möter på gatan.
  -En del kommer att hånas och kritiseras. De kommer att fördöma andra, de kommer att kritisera andra för deras hudfärg, för deras sexuella läggning, för deras tro, för deras hårfärg, ja för allt de kan komma på. Ingen eller inget kommer att duga åt dem.
  -Deras rädsla för att bli svikna och hånade igen kommer att avhålla dem från att skapa varaktiga goda relationer till sin omgivning.
  -De allra flesta av de här barnen kommer att få uppmuntran, känna tolerans, få beröm, känna vänskap, känna trygghet.
Ett barn som blir omtyckt och kramat som litet lär sig känna kärlek i världen som vuxna.
Bli förmögna att ge kärlek.
Bli förmögna att bygga en bättre värld för kommande generationer.
-Vilket barn var du?
-Hoppas du var det senare, det kärleksfullt behandlade barnet precis som jag.

tisdag 11 november 2014

-Min värsta tid är nu!

Det var en gång ett litet knytt som bodde alldeles ensam i ett ensamt hus.
Hon var nog långt mer ensam än han trodde på kvällen när hon tände alla ljus och kröp inunder täcker i sin bädd
-Köp en slips till far!
-Köp en skjorta till far!
-Köp en tårta till far!
-Köp en iPad till far!

-Köp en blomma till far!
-Slips går bort, skjorta går bort, tårta går bort, iPad går bort.
-Kvar blir blomma.
Men han får den inte i handen. Jag sätter den på hans grav på kyrkogården.
Mina föräldrar omkom i en bilolycka på Autobahn en dimmig septembermorgon på Lüneburger Heide för drygt åtta år sedan.
Detta fick konsekvenser för mig långt mer än jag kunde ana.
Det slutade med att jag och John separerade. Lyckligt separerade får man nog säga.
Efter olyckan och begravningen var min prioritet att barnen skulle komma ur det här helskinnade och helsjälade. Eirikur var sex år, Lif fyra och Sunna två år.
Jag fick väl inte tid att bearbeta sorgen riktigt.
Fars och mors dag har gått hyggligt när jag haft barnen hos mig.
Sådan tur hade jag inte på Fars dag i år.
Alldeles för många tankar ploppade upp.
Sökte mig till vad jag trodde var vänligt sinnat sällskap bara för att finna att de var inte vänligt sinnade den dagen.
Det är tydligen min uppgift att hålla humöret uppe i sociala sammanhang men även jag blir trött ibland så nu får ni roa er själva.

måndag 10 november 2014

Bounce 7:11 och Kicki 8:11

Fullt drag på Bounce. Apollon regerade i ensamt majestät på fredagkvällen
Kände för en lätt rebellisk outfit
Rubriken låter som bibelcitat så jag får väl uppfinna några då.
Bounce 7:11 -Du ska ha roligt medan du kan sen är det för sent.
Kicki 8:11 -Ska du ändå ha roligt kan du lika gärna ha det här.

Fredagen på Bounce förflöt som den skulle och blev som vanligt himla käck.
Det var inget fel på lördagen heller. Rent käckhetsmässigt.
Problemet var att "den Lindenska fotobuggen" slog till.
Den dyker upp då och då men nu var det länge sedan. Men i torsdags slog den till på sedvanligt sätt. Tog en bild och sparar till disk -krasch efteråt. Det kom en uppdatering till viewern så på fredagen funkade allt som det skall.
Viewern och Second Life fungerade väldigt bra.
När jag loggade in på lördagen kom det ännu en uppdatering som måste installeras innan jag fick logga in.
Tog en bild hos Kicki och krasch.
Buggen tillbaka igen!
Vad skulle de på att pilla för -allt funka ju?
När Betty bytte öltunna mot soptunna blev det en helt annan låt
Konkurrensen om gästerna var hårdare på lördagkvällen med bal och mycket annat.
Fotobuggen slog till men en bild fick jag innan kraschen.
Tur att alla valde just det här tillfället att vinka glatt till läsarna

fredag 7 november 2014

-Jag känner verkligen med dig....

Man nästan ser hur värme och medkänsla strålar från den här personen till dig.
 Valans  helgbetraktelse 
Du har säkert hört det sägas många gånger.
Vissa slänger ur sig uttrycket lika lätt som om de sagt: Regnar det imorgon tar jag på mig stövlar.
Som ett sätt att så snabbt som möjligt byta samtalsämne.
När andra säger samma sak känner man verkligen hur det strålar av värme. Man förstår hur de lever sig in i situationen. I min eller din situation. En del skulle gå så långt att de gav bort sin sista skjorta om de visste att det var till någon hjälp.
Vad är mänsklighetens största problem?
– Vi saknar ibland empati och respekt för varandra. Oförståelse för andras åsikter leder till krig och konflikter.
Det finns en plats för alla, oberoende av sexuell läggning, etnisk bakgrund eller religiös övertygelse.
Vi i Sverige tar emot många flyktingar från krigshärjade länder som Syrien, Irak, Libanon.
Hennes man är mördad, hela byn är bombad till grus. Inget vatten, inget avlopp, ingen mat.
Hon har lyckats samla ihop lite bråte till en eld så att hon och hennes barn inte ska frysa ihjäl inatt.
Men vad gör hon imorgon? Hon vet att hon måste fly om hon och hennes barn ska ha en framtid i övermorgon
. -Men vart?
De som har förmågan att sätta sig in i deras situation som de flydde från tar emot dem med öppna armar medan de som saknar fantasi nog förvägrar dem ett liv i fred.
Som mor till tre barn har jag full förståelse för den syriska mamman som flyr till Sverige med sina barn i famnen. Flyr efter att ha sett männen i byn mördas av religiösa mordgalningar. Sett grannarnas hus förintas av bomber. Som insett att alla former av normal uppväxt för sina barn är omöjlig.
Det vill till en enorm avsaknad av inlevelseförmåga och brist på medkänsla om man förvägrar dessa människor en fristad. Om så bara för en tid eller för alltid beroende på vilka behov de har.
Hur kan man göra så här?
Orkar man släpa med sig det ut orkar man ta med det hem också.
För mig är det otänkbart att slänga skräp på marken.
Jag lider när jag ser hur det ser ut i Slottsskogen efter rockfestivalen eller på Avenyn en lördagsmorgon.
Skräp skräp skräp överallt.
Likadant längs hela västkusten på våren. Små kommuner får städa upp vad folk bara kastat i vattnet.
Vi har bara en värld och den måste vi ta vara på efter bästa förmåga.
Jag kan tänka mig in i situationen att ett av mina barn trampar på en glasbit bara för att någon krossat en flaska istället för att ta den med hem. Jag ser framför mig ett barn som gråter högljutt en mamma eller pappa som försöker trösta och tvätta rent såret. Barnet kanske inte kan bada på hela sommaren för att såret blir infekterad. Eller ett djur skadar sig och dör.
Det är skäl nog för mig att ta med mig skräpet hem igen. 
Att läsa om och försöka sätta sig in i andras situation är ett bra sätt att öka sin empatiska förmåga


Vad har dessa gemensamt? De som krigar, förstör, skräpar ner och är allmänt otrevliga.
En del är sjuka i huvudet men den stora merparten är bara okunniga och rädda.
Hellre än att försöka lära och förstå andra och andras liv och uppfattningar går de ut i krig därför att de tror att "de andra" skulle göra likadant.
Vill vi ha fred på jorden måste vi börja där vi står.
Vara snälla emot våra nära, mot våra grannar innan vi kan rädda världen.
Vi i den fria världen kan läsa. Vi i den fria världen får läsa vad vi vill.
Det kan inte alla. Många av de som går i krig emot sina grannar får inte välja böcker. De får inte välja var de får sin information ifrån.
All information är styrd för att passa antingen staten eller prästens syften. Syften som kan vara minst sagt främmande för oss.
Vi i den fria världen kan säga vad vi vill.
De måste vi göra för att hjälpa de som inte kan eller får säga vad de vill när de vill.
Säga ifrån när något är fel. Sätta press på politiker och prästerskap.
Tillsammans kan vi förflytta berg.
Ska avsluta med att citera en väldigt klok man, han var så klok att han fick betala med sitt liv för sin klokhet. De okloka klarade inte av att han var så klok :
Det värsta är inte de onda människornas onska, 
Utan de goda människornas tystnad”
Martin Luther King


tisdag 4 november 2014

Flower Power -NoH8-day

Den som älskar syndar inte.
Hur som haver är det väldigt svårt att slåss och förstöra samtidigt som man älskar.
-Älska mera!
Det är väl så här som många vill minnas hippie-eran.
Ett evigt älskande i gröngräset omgärdat av haschdimmor.
Riktigt så gick det nog inte till. Det var snarare en imaginär kärlek som avsågs.
Man förutsatte att den man mötte var en vän som ville väl till motsatsen bevisats.
Idag upplever man ibland motsatsen.
-Den man möter förutsätter att man är en fiende som vill göra ont.

-Ska vi inte låta No Hate speech-day bli startskottet på ett älska vår nästa om så bara på det platoniska planet

måndag 3 november 2014

I sossarnas Sverige dansar alla efter samma valstakter

-Varför dansar du inte som vi Ruth?
Att sossarna tagit makten märks även på dansgolven i Second Life. Ingen plats kvar för individualitet längre.
Samma konsumvaror till alla. Bara att stänga av min egen dans-hud och inordna sig i ledet.
Om det bor en rebell och upprorsmakare i Lelle vet jag inte, han kanske inte hunnit klicka på danshjärtat än
Lördagen blev en go kväll med gänget på Kickis brygga.
Även om Halloweenfirandet kvällen före verkat tagit hårt på krafterna så leden var aningen tunnare än vanligt. Men vi grejade trivsel ändå- Järngänget var på plats.
Så även Sveriges äldsta avatar (?). Fluff Puff fyller 11 år 14 november! 2003 när Fluff Puff loggade in första gången kunde bara en fjärdedel av svenskarna få bredband som krävs för Second Life ska fungera.
Här en bild på Fia och halloweenfirare. Lite plåster på såren för gårdagens fadäs Fia.
Får skylla på åskan, var tvungen att logga ut för det åskade och blinkade i ljuset nåt väldigt över Göteborg
Tappade väl koncentrationen och räkningen på bilderna där någonstans.
Sveriges äldsta nu levande avatar?
Fluff Puff loggade in första gången 14 november 2003!!!

Jag har inte mött någon så vansinnigt gammal

Fia dammade av spökslottet

Att det finns så många spöken i Second Life!
En av våra traditioner i SL är Fia:s halloweenfirande.
Hennes fina spökslott ha verkligen allt för att skrämma skiten ur vem som helst.
Tur för mig att jag inte brukar ha namn på alla avatarer under bilderna.
Den/det till höger lär vara Apollon
Svarta damen är ett klassiskt spöktema. Att detta är jag Ruth och Kay Uggla är svårt att ta fel på.
Men vem är detta??
-Grodan, One Love, iLara är några ledtrådar.
Jodå det är Iendi!

Men det pinsamma är att jag missat ta bild på Fia - 5 månader i skamvrån Ruth!